vill du därifrån?
Hur jävla lätt har du för att slänga ur dig ord som inte betyder ett skit? Kan man lita på dig eller ska man följa sitt hjärta? Du säger en, två och tre saker men visar en annan sida helt plötsligt? Finns jag där när du känner dig ensam och måste ha lite tröst och sen när du har fått det och allt känns bra är jag bara lite slit och släng, som en trasdocka? Förstår du inte att jag bara känner mig mer och mer ensam ju märkligare du blir?
Folk med många frågor runt bör man ju skita i och jag orkar verkligen inte lägga ner energi på er men det gnager så fruktansvärt, äter upp en inifrån!
Vet inte vad jag ska göra längre...
Det är då jag önskar att jag kunde stanna tiden
"Some might say that sunshine follows thunder
Go and tell it to the man who cannot shine
Some might say they don't believe in heaven
Go and tell it to the man who lives in hell
Some might say you get what you've been given
If you don't get yours I won't get mine as well"
Alla misstag som jag gör är mina misstag och jag gör vad jag vill med det som är mitt!
Att kunna ta besvikelsen
Att slippa ta besluten
