Nu då?
Det gör mig i stället mer förvirrad och snurrig än vad det borde göra för utomstående. Dom får höra två perspektiv medans jag lever med miljoner trasselsuddstankar och känslor. Jag har mindre aning vad jag ska göra än vad alla andra har. Jag är så trött på folk som sviker, som säger något och sedan tar tillbaks det. Trött på såna som knappt kan hålla inne sina tycken och tänkanden. Men framför allt är jag trött på folk som inte kan stå för att dom kanske har gjort fel. Jag själv är ingen ängel men jag kan åtminstone stå för det.
HAR DU TAPPAT EN KROMOSOM ELLER TVÅ?
Okej nu är jag arg. Jag är så arg att mina händer skakar och mina ben darrar. Jag har aldrig någonsin vart med om den här ilskan förut. Det är till och med svårt att skriva för mina fingrar skakar för mycket.
Men hur fan kan du vara så jävla dum?? Du sitter och säger till mig en massa SKIT och sen ett par timmar senare så GÖR DU BORT DIG IGEN!?!?!?!? Vad fan är ditt jävla problem? Hur fan kan du vara så jävla dum i huvudet? DU FATTAR JU INTE! Jag kan ju säga det till dig hur många gånger som helst, jag kan skriva lappar och tejpa fast i pannan på dig, JAG KAN SLÅ IN DET MED EN HAMMARE I HJÄRNAN men det är något som fattas hos dig. DU FÅR MIG ATT VILJA ¨
epbhk'genodVÅÄÄÄÄÄÄÄÄÄGNKOnknknknktj*EEEnÄfhketjketjketjketjketjketjketjketjkghok
Och sen igen
När man inte trodde veckan kunde bli värre... Allt går snett. Undrar hur mkt mer som kan gå fel nu, för nu har nästan allt gått åt helvetes fel håll. Kan inte veckan bara ta slut nu så nästa kan få en chans?
Sitter här och försöker bli på partyhumör trots allt. Går inte speciellt bra, vill bara lägga mig ner och dra nåt mörkt över mig, som vanligt haha. Försöker också leta efter kortet man fick hem i brevlådan där jag kommer in gratis men såklart ska det också vara borta. SJÄLVKLART. Hur kunde jag tro att jag skulle hitta det? Nåt mer måste ju gå snett ändå, varför ska något gå som jag vill? Jaja.
Jag måste bara ge en speciell flicka i min arbetslagsgrupp extra credd. Även om jag klagar ihjäl mig så tror jag att mer saker har lyckats gå emot henne och det vad jag ser är hon hundra gånger starkare än vad jag själv är. Hon kanske inte vet det men alla i gruppen har två axlar var som hon kan luta sig mot och det kommer vi alltid ha, och det gäller alla i gruppen.! =) Även fast hon inte läser detta så vill jag ändå skriva det, att hon är en av de starkaste personer jag träffat.
Kram på er och ha en trevlig kväll
Skrika "våga" utan ord
Jag fick sån enorm lust att lyssna på kents sorgsna låtar och bara skrika ut allt. Det funkar ju trots allt inte så bra även om jag önskar att det gjorde det.
Men hur får man egentligen bort alla klumpar i magen? Jag har inte hittat ett sätt ännu och det har ändå gått ett par år nu.
Jag upprepar en gammal diktliknande sak, en halvt om halvt sammanställning av olika låtar.
"Du skulle vart min hjälte om du vågade vara rak.
Du skulle vart min hjälte om du var precis så svag som jag.
och om du hjälpt mig när jag behövde dig igen igen igen.
Om du lärde dig att saknaden är värst
men att man får leva med den ibland,
som en iskall vinter,
Och att det här året kommer bli svart
men det krävs tålamod och ditt skratt.
Du skulle vart min hjälte om du förstod att alla är rädda för det som kan hända
fast det redan har hänt.
Om jag sa: rädda mig, håll mig gömd
och allt är en mardröm,
och du står där med en kniv i din hand och regn i ditt hår
för min skull.
Och om sakerna som förföljer mig var jag än går
och om jag gömmer mig bakom mitt privata moln,
ska du känna att mitt blod viskar sanningen om mig.
Och när allt jag behöver är en hundradels sekund
för att slippa döden och drömmens syster
förstod jag vad jag gett dig för att du vill vara min.
Men jag undrade om det verkligen var du
eller bara någon som liknade dig?
Och jag blöder för dig nu
och det går aldrig över."
Terrorist
Jag är World Trade Center. Jag står där stolt och tyst. Låter folk komma nära lika mycket som jag låter dem stanna ute. Jag står där medans du försöker om och om igen attackera mig tills jag går sönder och slutligen faller. När jag inte orkar stå emot dig längre satsar du allt vad du har och där ligger jag. Helt platt. Skadat människor på vägen ner till botten har jag säkert gjort, jag vet inte. Mina ögon var så fast vid dig att jag knappt såg vad som hände runt omkring mig. Du har attackerat mig i ett par år nu. Jag orkar nog inte stå kvar längre. Men jag vill inte för mitt liv gå sönder för din skull. Men det känns som att det är försent att få reda på det nu.
Jag lät dig komma nära. Det var tydligen ett stort misstag. Följer du "Var dina vänner nära, men dina fiender närmre"? Alla attacker som du säger dig göra omedvetet tar bort mer och mer byggstenar från mig. Jag har knappt en enda kvar nu. Jag vet ju vem jag är, men tänk om du börjar picka bort grunden också?
