Det är ganska konstigt att man kan känna sig ensam en dag och sen ett par dagar senare känna sig mer ensam. För att ännu ett par dagar senare känna sig ännu mer ensam. Jag förstår inte hur känslan bara kan toppa sig själv hela tiden. Har den ingen respekt för hur personen i fråga känner sig.
Känslor är ganska konstiga. De bara klampar på och tar ingen som helst hänsyn till vem den korsas med eller vilken annan känsla den övertar. De verkar inte förstå att man ibland slits mellan olika känslor och att man bara kan koncentrera sig på en för att få den uppklarad. När den är det får de andra känslorna mycket större plats så jag råder nog till att börja med de negativa känslorna så de positiva får mer plats i sinnet.
Problemet är bara att hitta källan till känslorna.
Eller att våga erkänna dem för en själv och för andra.







(Lyssna på Nada Surf - If you leave)