Hur dåligt man kan må

"Stackars hon som flyter med
som aldrig lärde sig ta sats
Hon som ägna all sin tid
åt nåt hon inte ville bli
för det var bara där det fanns en plats

Stackars den som inte bryr sig
Stackars dom som aldrig tyr sig
till andra än sig själva
och stackars fåglarna i bur

Stackars hon som ville opp
men inte började från början
I skara står en man
som låter henne trampa på
och skrapa ansiktet i gruset


Ja stackars han som aldrig gråter
fast han släpar på ett höghus
Vad är det ingen ska få se
som ingen inte redan sett

och vart ska det där huset"

Over and over again

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHHHHH jag är arg nu.. Igen.. "Jag mår inte så bra"????????? JAG ÅKTE HEM TILL DIG OCH HEM TILLBAKS TILL MIG DAGEN EFTER NÄR JAG HADE 41 GRADERS FEBER OCH HOSTA SÅ TÅRARNA RANN!!!!!!! OCH ALLT DU GJORDE VAR ATT TYCKA ATT JAG VAR PINSAM!!!!!!!????????!!!!!!!!??????
JAG ÄR SÅ SJUKT ARG JUST NU! JIHP/TY=QE)GAG?)(DÅ=Y(YWR(=I=WR)(¤)(GJÖÅÄP=)EW¤UQY09ågåhFRSOIDJUÄÅWGY=R
Åååååååååååååh jag ville bara ringa upp och skrika när du la på, bara vråla allt vad jag kunde. JAG VILL DET FORTFARANDE. Bara skrika tills dina öron trillar av! DU ÄR SÅ JÄVLA ORÄTTVIS!

Jag kan inte ens glädja mig åt Londonresan just nu. Jag är så jävla arg. Jag måste få ur det ur kroppen men vet inte hur. Jag känner att tårarna trycker nu men jag vill inte få ur ilskan på det sättet. Det är ett dumt och irriterande sätt och jag måste lära mig att inte börja gråta varje gång jag blir arg!

Okej ännu argare.. Så jävla arg.. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHA `^½?H*DI=BÅ?R)IPDSFOGHBEADOSIÖGHHEOÖIGDHBVOÖPEIDSGHB ="#?)U=¤(FHJCOAPDIÖH(GU djur är ingenting man bara leker med, det är ingen dator eller tv som man kan leka köp och sälj med, bara för att man hittar en större, bättre och finare, MÅSTE man då sälja den första? VAFAN KÖPER MAN DEN FÖRSTA ÖVERHUVUDTAGET I SÅ FALL? Samma sak med barn, om man själv är ett barn, hur kan man då ens tänka tanken på att FÖDA ETT NYTT BARN? SOM ATT DET ÄR SMÅ LEKSAKER, DOCKOR? KAN MAN INTE TÄNKA PÅ ATT MAN HAR KÄNSLOR OAVSETT OM MAN ÄR LITEN BEBIS ELLER LITET DJURBARN?

HELA VÄRLDEN KAN JU TA SIG SJÄLVA NÅGONSTANS FÖR NU ÄR DET JU NÅGOT SOM GÅTT REJÄLT SNETT I HJÄRNAN PÅ ER.

Dare myself to move

Today never happened before

Jag har egentligen inte tid att sitta här. Måste göra iordning mig för om 20 minuter måste jag gå. Men idag har jag inte lust. Inte lust med något alls. Det kommer såna här dagar flera gånger i veckan, nästan dagligen. Jag vill bara låsa in mig i garderoben eller något. Och det är sol ute, jag brukar bli glad av solen. Men den hjälper inte idag. Inte ännu. Nu är det något som är fel igen och den här gången vet jag inte vad. Jag känner mig nervös och har ont i magen, lite ledsen och.. typ besviken. Men det har inte hänt någonting alls. Kan inte komma på något som skulle kunna få mig att känna så. Ändå så vill jag bara låsa in mig i garderoben.
Jag orkar inte med det längre, jag vill ha sommar och vara glad. Om det nu hjälper mig det här året.

"So you think you can tell Heaven from Hell,
blue skies from pain.
Can you tell a green field from a cold steel rail?
 A smile from a veil?
And did they get you to trade
your heroes for ghosts?
Hot ashes for trees?
Hot air for a cool breeze?
Cold comfort for change?
"

Here I am... again

Jag är jättetrött. Jag känner mig helt förstörd. Var och pratade med den där människan idag också. Nu är det gjort och hon var extremt jobbig. Men det kändes som alla ville att jag skulle dit. Familjen, vänner, pojkvännen. Alla sa att det vore bra och att jag borde prova. Det måste ju vara något som är fel, annars skulle de aldrig säga så.
Jag behöver bara någon som frågar hur jag mår ibland, som frågar på riktigt och som bryr sig på riktigt. Jag behöver ingen utomstående som ska lyssna som antagligen inte bryr sig överhuvudtaget. Någon som inte kommer komma ihåg mig till nästa gång utan måste kolla i sina papper om vem jag nu var och juste, det var hon som hade problem med sin ilska och sina påhittade historier. Här kommer hon igen...
Jag vet redan vad problemen är så jag fattar inte vad det är hon ska göra. Reda ut dom åt mig? Ja, vårsågod och försök gumman, du kommer aldrig lyckas.
Jag har kommit på hur jag lyckas ta mig framåt iaf. Just nu är det Londonresan vi ska göra i april. 14e april för att vara mer exakt. London har alla butiker som jag älskar. Fick höra att de har Victora's secret där, och ett 8 våningar TOPSHOP! Åååååååååh! :)
Jag minns efter Danmarkresan, när vi såg kent, att jag kände mig helt tung i hela kroppen. Det var liksom inget som fick mig att gå framåt, inget som fick mig att kämpa. Men nu har jag det igen! London, studenten, kanske utomlands i sommar också! Hoppas hoppas! Annars får jag köpa mig massa nya saker för utomlandspengarna. Eller helt enkelt spara pengarna så jag kan flytta hemifrån snart. Jag håller på att bli tokig. Jag vill bara bli lämnad ensam. Helt ensam, solo, alone. Jag vet att folk finns där för mig men jag vill vara ensam. Men det går inte om jag bor hemma för det är alltid folk här. Alltid någon som ska prata med mig, vilken man såklart måste om man bor ihop. Därför vill jag inte bo ihop. ENSAM!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! När jag får veta att jag ska flytta kommer jag ta tag i dagarna och dra dom framåt fortare än någonsin. Sen behöver jag inget mer att se fram emot, förutom kanske en liten vovve. Men det kommer att komma så småning om. Då har jag ett eget ställe, med sällskap men som kommer låta mig vara ensam ändå. Någon att komma hem till på dagarna. Något att se fram emot.
Ensam

För vems skull?

Jo, för Cecilias skull. Allt ska BARA handla om henne HELA tiden, du kan inte fatta hur LESS jag är på dig! Jag ska liksom sitta här och skriva bara för att DU är uttråkad? SOM OM ATT JAG SKULLE BRY MIG ELLER? Fyfan alltså säger jag bara. Inte en chans att jag skulle skriva bara för att du ville det. GLÖM DET!

---

Nu är jag ganska trött! Andreas skulle upp 6 imorse för att jobba och jag sov kvar, men det hjälpte såklart inte eftersom att jag inte kunde somna om. Så jag låg och vred och vände på mig (och myste med Adde så fort han kom in till mig) tills klockan halv 8 då jag klev upp och fixade mig. Sen började magen kurra och jag, som tycker det är otroligt pinsamt att rota hos andra när jag är ensam och föräldern är hemma, gick faktiskt och letade efter något ätbart. Så kom hans mamma ut och tittade på mig och sa "Jaa help yourself." Då kände jag mig en aning dum men jag förstod sen att hon skämtade! Hon satt och åt med mig iaf så jag satt inte ensam och skämdes.
När jag sen gick till bussen så hade jag alldeles för mycket saker i händerna och tappade precis allt, paraplyet, tidningen, busskortet, ja till och med datorn halvtappade jag. Sen var såklart tåget försenat och allt har gått åt helvete idag känns det som. SJUKT KLUMPIG! Blööö ...
Nu sitter jag i skolan och Sandra och CECILIA (?) spelar spel och here I come too.
Sen ska jag och Druva hem till henne och äta den vanliga onsdagslunchen - våfflor och glass med jordgubbssås i! MUMS =)

PUUUUUUUUUUUUUUSS
jag älskar andreas <3

I remind you who you are

I'd walk through hell for you.
Let it burn right through my shoes
These soles are useless without you
Through hell for you
Let the torturing ensue
My soul is useless without you

Now, I've walked through hell for you,
What's an adventurer to do
But rest these feet at home with you

I miss you

Vart tog du vägen egentligen? Jag HATAR att det ska vara på dina villkor. Allt är det. Jag betyder inget längre och jag orkar inte bry mig längre.
Jag brydde mig förut men det har gått så långt nu och du kan fortfarande inte förstå något av vad jag säger.
Vi känner inte varandra, vi är som främlingar för varandra. Någon vi hittat och försökt ty oss till men misslyckats enormt. Jag blir tokig, jag har ont i magen hela tiden. Du säger saker men du låter det aldrig bli sant. Du säger saker jag ska tro men gör saker som gör att jag inte kan.
Jag vill bara ha tillbaks dig som jag vet att du är. Du som får mig att le av nästan ingenting, du som får mig att känna mig speciell genom små saker du gör. Du som får mig att känna mig viktig och behövd. Du som faktiskt älskar mig för att jag är som jag är.
Nu känner jag mig raka motsatsen. Jag saknar dig.

Stå bakom mig

"Ingen är där när vi vänder oss om
Du undviker så skickligt ämnen som leder någonstans 
Jag är tätt vid din rygg
Äntligen somnar du om
Det svider till i mina ögon när musiken tar slut igen
Har du tänkt på att vi nästan aldrig lyfter vår blick från marken
Mot den svarta rymden ovanför molnen

Sömnen kommer som en vän tur, retur mot tystnaden
Sömnen kommer som en vän den dömer ingen
Glömmer ingen, öppnar bara famnen

En gång i en framtid ska jag glömma
Hur otäckt långt jag var beredd att gå
I din närhet "

miiillla

Om hundra år är allting glömt

RSS 2.0