vill man så kan man vill man så kan man vill man så kan man
Behövs det ens sägas så mycket mer? Om viljan finns där så finner man alltid ett sätt att få det att ske. Jag blir så ledsen. Än en gång - säger så mycket men menar det inte. Varför? Kan man inte bara säga orden rakt ut: Vi är inte bra vänner längre, vi ser på livet på olika sätt nu för tiden, vi betyder inte mycket för varandra längre.
Så är det. Rätt och slätt, ocensurerat. Varför försöka ljuga och säga motsatsen, att allt är bra och älskar hit och viktig dit. Fuck you.
Jag blir så himla ledsen. Jag vet inte vad jag ska göra. Det känns som att det är viktigt för mig att få ur mig det här på något vis men jag vet inte vad jag ska säga utan att låta urfånig. Det verkar inte lika viktigt från andra hållet. Men så kan det vara.
Jag kan bara hoppas på att det löser sig själv med tiden.
Så är det. Rätt och slätt, ocensurerat. Varför försöka ljuga och säga motsatsen, att allt är bra och älskar hit och viktig dit. Fuck you.
Jag blir så himla ledsen. Jag vet inte vad jag ska göra. Det känns som att det är viktigt för mig att få ur mig det här på något vis men jag vet inte vad jag ska säga utan att låta urfånig. Det verkar inte lika viktigt från andra hållet. Men så kan det vara.
Jag kan bara hoppas på att det löser sig själv med tiden.
Saker man ser
Haha det här är helt sjukt. Jag har en enda arbetsdag kvar på mitt jobb. Jag kan inte fatta det!
Nu vet jag inte vad jag har för känsla.!
Nu vet jag inte vad jag har för känsla.!
leave me breathless
Nu har folk börjat säga hej då. Det känns som om att jag ska dö, som att folk säger farväl. Det känns ganska skönt.
i know fear is what it really was
Nu vart jag precis livrädd. L I V R Ä D D !
Gud vad fruktansvärt.. Vad har jag gjort.. Inget jobb-ingen lägenhet-inga vänner-ingen familj-inte mitt eget land. Vad fan har jag gjort!? Jag kommer vara så himla ensam. Hjälp!
Gud vad fruktansvärt.. Vad har jag gjort.. Inget jobb-ingen lägenhet-inga vänner-ingen familj-inte mitt eget land. Vad fan har jag gjort!? Jag kommer vara så himla ensam. Hjälp!
After all I knew it had to be something to do with you
Mycket som ska hinnas med dom sista två veckorna. Till råga på allt så bor jag inte heller hemma hos mig då jobbtiderna ändrades. Har fått låna en fin väns lägenhet för att kunna göra situationen möjlig. Jobb på SATS, jobb på SAFE, träffa vänner, träffa familj, försöka hålla gnistan vid liv den sista tiden. Inte konstigt att man känner sig helt slut. Inte bara för att jag börjar 5.45 utan för att försöka vara på topp från tidig morgon till sen kväll. Jag klagar inte, absolut inte! Önskar bara att man hade börjat med alla hej då lite tidigare så man slapp klämma in allt så kort och snabbt. Blir inte så mycket kvalité på det hela. Sen känner jag att om jag har ett sånt intensivt socialt liv dom sista veckorna i Sverige så kommer jag känna mig så väldigt mycket mer ensam när jag flyttar.
Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera situationen så jag går på känsla nu denna gång så har jag mer koll till nästa gång.
Måste skriva en bucket list också. Vill för första gången i mitt liv sätta upp mål som jag ska uppnå. Så himla konstigt! Även om dom kommer bli luddiga till en början så kommer jag ändå ha något att jobba efter, och kan kanske även specificera och utveckla målen i framtiden. Moget det lät..
Är dock lite ledsen för det kommer komma så himla många bra artister till Grönan i sommar och jag kommer missa varenda en! Imorgon spelar FUN och jag vill verkligen dit. Ska kolla om jag får med mig någon.
'Känner vid vissa tillfällen att jag vill köra ner fingrarna i halsen och kräkas upp alla minnen och känslor. Funderingar och tankar. Frågan "Varför?" är en fråga som kommer förfölja mig i resten av mitt liv. Jag känner att jag försökte fråga så gott jag kunde men fick inga svar. Undrar om det är därför det gnager i mig, och har gjort dom senaste 2 åren. Jag trodde att jag var klar och hade gått över bron för länge sen. Men vetskapen om att befinna sig i samma land, i samma stad, vart bara för mycket. Sen den dagen har jag haft magknip varje dag och mått illa konstant vid tanken på att jag skulle kunna råka springa in i honom på stan. Jag vet inte hur jag skulle reagera. Jag kan bara tänka mig att jag skulle börja storgrina. Jag är både tacksam och inte över att veta att han är i stan. På ett sätt är det skönt att vara förberedd, å andra sidan så gör det att jag går runt på helspänn och väntar på en käftsmäll och en magspark.
Jag vill bara ha svar på mina frågor...
Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera situationen så jag går på känsla nu denna gång så har jag mer koll till nästa gång.
Måste skriva en bucket list också. Vill för första gången i mitt liv sätta upp mål som jag ska uppnå. Så himla konstigt! Även om dom kommer bli luddiga till en början så kommer jag ändå ha något att jobba efter, och kan kanske även specificera och utveckla målen i framtiden. Moget det lät..
Är dock lite ledsen för det kommer komma så himla många bra artister till Grönan i sommar och jag kommer missa varenda en! Imorgon spelar FUN och jag vill verkligen dit. Ska kolla om jag får med mig någon.
'Känner vid vissa tillfällen att jag vill köra ner fingrarna i halsen och kräkas upp alla minnen och känslor. Funderingar och tankar. Frågan "Varför?" är en fråga som kommer förfölja mig i resten av mitt liv. Jag känner att jag försökte fråga så gott jag kunde men fick inga svar. Undrar om det är därför det gnager i mig, och har gjort dom senaste 2 åren. Jag trodde att jag var klar och hade gått över bron för länge sen. Men vetskapen om att befinna sig i samma land, i samma stad, vart bara för mycket. Sen den dagen har jag haft magknip varje dag och mått illa konstant vid tanken på att jag skulle kunna råka springa in i honom på stan. Jag vet inte hur jag skulle reagera. Jag kan bara tänka mig att jag skulle börja storgrina. Jag är både tacksam och inte över att veta att han är i stan. På ett sätt är det skönt att vara förberedd, å andra sidan så gör det att jag går runt på helspänn och väntar på en käftsmäll och en magspark.
Jag vill bara ha svar på mina frågor...
.
Sen orkar jag inte engagera mig själv ändå.. Är nog en riktigt risig vän
Alla människor är inte värda din tid
Det har jag lärt mig nu. Det handlar om ge och ta, inte ge när man har tid och ta när man känner för det. Önskar bara att folk var så ärliga att säga hur saker och ting ligger till. Låtsas inte om som om att du vet vad som händer och tro inte att du har rätten att kommentera mitt liv som om du var i det, när du egentligen lever på gamla referenser.
Hoppas du får ett fantastiskt liv! Du behöver inte känna några måsten snart längre - snart flyttar jag åt helvete härifrån!
Hoppas du får ett fantastiskt liv! Du behöver inte känna några måsten snart längre - snart flyttar jag åt helvete härifrån!
tills döden skiljer oss åt
Nu är jag så less på allt! Gnäll gnäll gnäll.. Så jävla trött, grinig och kräkfärdig på hela livet. Stress över saker till både höger och vänster så man inte kan fokusera på det som komma skall. Det som kommer att bli spännande, livsomtumlande och lärorikt.
Exakt just nu så känner jag för att ställa in hela skiten. Det känns som att jag har förstört precis hela mitt liv. Jag har ingen lägenhet kvar, jag har inget jobb kvar. Vad har jag gjort egentligen?
just a better place to die
HORDAG
Who am I?
some nights I stay up cashing in my bad luck,
some nights I wish that this all would end,
cause I could use some friends for a change...
Hoppas ni får det bra...
Jag vill göra fel och erkänna det
"Om du vill ha mig
så säg till.
För själv vet jag inte vad jag vill.
Jag har försökt att ta tag i nån
men händerna kan inte hålla still.
När jag blir arg
ger jag igen.
Jag undviker sanningen
Jag kan säga att jag älskar dig
och sen aldrig säga det igen.
Och jag kan gråta, men först när dom har gått
ja mina känslor har jag svårt att lämna bort.
Om dom tror att dom har sårat mig
har dom bara missförstått.
Jag börjar om
varenda dag.
Försöker vara det dom vill att jag ska vara
men när jag somnat på natten har jag glömt om jag själv mår bra.
Och jag vet inte vart jag är
jag är med men aldrig riktigt där.
Det är höstkallt på balkongen
och jag längtar till nått annat än det här."
så säg till.
För själv vet jag inte vad jag vill.
Jag har försökt att ta tag i nån
men händerna kan inte hålla still.
När jag blir arg
ger jag igen.
Jag undviker sanningen
Jag kan säga att jag älskar dig
och sen aldrig säga det igen.
Och jag kan gråta, men först när dom har gått
ja mina känslor har jag svårt att lämna bort.
Om dom tror att dom har sårat mig
har dom bara missförstått.
Jag börjar om
varenda dag.
Försöker vara det dom vill att jag ska vara
men när jag somnat på natten har jag glömt om jag själv mår bra.
Och jag vet inte vart jag är
jag är med men aldrig riktigt där.
Det är höstkallt på balkongen
och jag längtar till nått annat än det här."
Och sist, men INTE minst...
...en stor applåd för mitt så kallade liv!!!
Tack så mycket till mig själv som låter andra få mig att känna mig totalt tillplattad! Riktigt stort bamsetack till mig själv för att jag alltid måste ge liiite för mycket än vad jag borde!
Satan i gatan
Meeeeeeeeeen.... Nu gör det inte lika ont längre!! TJOHOOO, äntligen! Hur tänker livet egentligen???
PUSS
Heart is cold as ice
Jag har fortfarande jätteont.
Memory cries
Smärtan är fortfarande överhängande.. Har dock gått över till en mer molande form som vill äta upp en inifrån. Känns nästan lite jobbigare såhär. Har hellre den mer aggressiva typen för då kan det hjälpa att slänga saker i väggen.
Nu hjälper ingenting...
"And you're not coming back
I got a reason to cry"
I got a reason to cry"
Save your breath for what it's worth
Jag är för trött för att kunna gråta men jag skulle vilja gråta floder..
Hur kan jag vara så dum, naiv och blåögd?
Varför kan jag inte förstå?
Hur kan allting göra så ont?
Varför kan jag inte sudda ut den onda känslan i magen och sova?
Hur kan jag ha så svårt för att släppa saker?
Varför kan inte jag vara som alla andra och bara glömma?
Känslor... Känslor.. Vad kan man säga? Jag skulle vilja kunna ta så lätt på allt och bara släppa och gå vidare men jag kan inte. VARFÖR KAN JAG INTE? Vad gör jag för fel? Vad jag än gör blir det fel.
"You can't lose something you never had." Men varför gör det så ont då? Varför känns det som att jag har förlorat allt? HUR kan det ens kännas så? Om jag inte haft något, varför känns det som att allt är borta? Varför hänger jag upp mig så fruktansvärt på det? Varför kan jag inte släppa? Det gör så ONT och jag har inte vart med om den här typen av smärta förut. Att vilja ha men inte kunna få... Det går inte, det är fysiskt och psykiskt omöjligt att ändra på någons sätt att tänka och vara. Jag kommer ALDRIG kunna få det jag vill ha och det är den värsta känslan jag har vart med om i hela mitt liv. Jag känner mig så hjälplös och maktlös.
DET GÖR SÅ ONT ATT JAG INTE VET VART JAG SKA TA VÄGEN! Jag har ju vetat spelreglerna från första början ändå går jag ner mig så förjävligt i träsket och gräver så långt jag kan. Jag bör inte vara förvånad, ledsen eller ha ont, för jag visste ju från början. Vad skulle jag då dit och göra när jag vet exakt hur jag fungerar? Varför trodde jag att det skulle bli så annorlunda? VARFÖR HAR JAG SÅ JÄVLA MÅNGA FRÅGOR UTAN SVAR?
Jag har blivit spottad på och sparkad i magen när jag ligger. Ändå så är jag inte arg, bara ledsen. Hur kommer det sig? För att jag själv har tillåtit det ske? Förmodligen. För att jag för en enda gångs skull vågade igen? Antagligen.
Jag orkar inte mer nu. Jag ska stänga alla dörrar och fönster för nu är det bra. Jag orkar inte mer. Jag vågar inte mer.
Jag skulle kunna göra så mycket men jag kan inte, jag får inte. Jag kan ändå inte vinna det här spelet.
GAME OVER
Ohio is for lovers
So cut my wrists and black my eyes
So I can fall asleep tonight or die
Because you kill me
You know you do, you kill me well
You like it too, and I can tell
You'll never stop until my final breath is gone
So I can fall asleep tonight or die
Because you kill me
You know you do, you kill me well
You like it too, and I can tell
You'll never stop until my final breath is gone
Letters
"Dear *,
"What" and "If" are two words as non-threatening as words can be. But put them together side-by-side and they have the power to haunt you for the rest of your life: What if? What if? What if? I don't know how your story ended but if what you felt then was true love, then it's never too late. If it was true then, why wouldn't it be true now? You need only the courage to follow your heart. I don't know what a love like Juliet's feels like - love to leave loved ones for, love to cross oceans for but I'd like to believe if I ever were to feel it, that I will have the courage to seize it. And if you didn't, I hope one day that you will."
It's true but it's a cruel world
We can play it safe, or play it cool,
follow the leader, or make up all the rules,
whatever you want, the choice is yours,
So choose...
follow the leader, or make up all the rules,
whatever you want, the choice is yours,
So choose...
Monday morning
Snart är det vår igen! Jag kan knappt bärga mig!
Här är allt som vanligt...
