Stopp ett tag

Det är inte mycket jag kan ge, sa jag
och varför skulle du och jag ge oss in i kärleken igen,
som om vi aldrig lärt dess lag.
Och om du hörde vad jag sa
GÖR MIG TILL VAD JAG VILL VA


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

miiillla

Om hundra år är allting glömt

RSS 2.0