But I'm in to deep
Usch vet inte vad jag ska säga utan att säga för mycket. Allt känns så fruktansvärt trampat på men samtidigt så fruktansvärt högt uppe. Det känns som att jag ligger på marken mitt på gatan och bara blir trampad på samtidigt som att det känns som om jag står högt ovanför och bara tittar på och njuter. Jag är så fruktansvärt från vettet nu att jag satt i hallen och kollade på hur mina myror sprang fram och tillbaks för att hämta sylt. Jag bara satt där och det kändes som att det var det roligaste jag gjort på flera månader. Jag går runt som en zombie och bara är, samtidigt som att det känns som att jag reagerar ut allt vad jag kan nu. Men det känns inte som jag, även fast det är det.
Jag vill bara att det ska ta slut! Eller inte. Bara att det löser sig åt något håll för det är något som inte står rätt till i skallen på mig. Det är något där uppe som krigar men jag vet inte vad dom krigar för riktigt. Jag vet inte ens om någon är på min sida. Jag vet inte ens vilken sida jag själv står på.
Det känns mycket som att jag pratar om allt jag kan komma på att säga, intressanta saker som ointressanta, men oavsett vad jag säger så förstår ingen. Ingen vill förstå och ingen vill lyssna. Jag har fel hela tiden. Så jag bara pratar på. Ingen orkar nog lyssna längre och jag kan inte klandra dom. Det är en sits jag satt mig i själv och jag har bara mig själv att skylla.
Men det är så det är i alla fall, utan att säga för mycket.
Jag vill bara att det ska ta slut! Eller inte. Bara att det löser sig åt något håll för det är något som inte står rätt till i skallen på mig. Det är något där uppe som krigar men jag vet inte vad dom krigar för riktigt. Jag vet inte ens om någon är på min sida. Jag vet inte ens vilken sida jag själv står på.
Det känns mycket som att jag pratar om allt jag kan komma på att säga, intressanta saker som ointressanta, men oavsett vad jag säger så förstår ingen. Ingen vill förstå och ingen vill lyssna. Jag har fel hela tiden. Så jag bara pratar på. Ingen orkar nog lyssna längre och jag kan inte klandra dom. Det är en sits jag satt mig i själv och jag har bara mig själv att skylla.
Men det är så det är i alla fall, utan att säga för mycket.
Kommentarer
Trackback
