Om bara..
Tänk om livet skulle bli som man ville. Tänk om varje önskning man önskade blev sann. Ibland skulle det vara så helt sjukt jävla underbart. Mitt liv skulle se så annorlunda ut då. Och jag skulle må så bra. För en gångs skull.
Istället för att livet skulle ligga på botten och försöka gräva sig längre ner så skulle man kanske kunna åstadkomma ett äkta leende. Ett skratt ibland bara för att livet är så galet jävla underbart!
Det är saknad av så mycket i mitt liv. Och inget kan tyckas tillfredställa det. Jag tycker mig ha försökt med allt. Med vänner, kärlek, saker. Mat, godis, försökt skapa goda stunder.
Men allt blir bara fel. Inte för att jag försöker så mycket att vända upp livet längre. Jag har liksom gett upp. Tror jag. Jag har ingen ork längre att försöka förändra någonting. Det blir bara fel och man får höra det från så många. Och dom ger liksom inte med sig, har man en gång gjort fel så ligger det alltid kvar. Plus de nya felen man gör. Tillslut finns det så mycket fel att man skulle behöva en hel walk-in closet för alla skelett man försöker begrava. Det är så tungt att allt går ner sig. Hjärnan, ögonen, livet. Inget vill liksom längre.
Kanske med all rätt. För att jag slutat försöka. Kanske är rätt åt mig.
Och nu har jag förlorat allt.
"Ha ha ha där går hon som inte har något kvar."
Istället för att livet skulle ligga på botten och försöka gräva sig längre ner så skulle man kanske kunna åstadkomma ett äkta leende. Ett skratt ibland bara för att livet är så galet jävla underbart!
Det är saknad av så mycket i mitt liv. Och inget kan tyckas tillfredställa det. Jag tycker mig ha försökt med allt. Med vänner, kärlek, saker. Mat, godis, försökt skapa goda stunder.
Men allt blir bara fel. Inte för att jag försöker så mycket att vända upp livet längre. Jag har liksom gett upp. Tror jag. Jag har ingen ork längre att försöka förändra någonting. Det blir bara fel och man får höra det från så många. Och dom ger liksom inte med sig, har man en gång gjort fel så ligger det alltid kvar. Plus de nya felen man gör. Tillslut finns det så mycket fel att man skulle behöva en hel walk-in closet för alla skelett man försöker begrava. Det är så tungt att allt går ner sig. Hjärnan, ögonen, livet. Inget vill liksom längre.
Kanske med all rätt. För att jag slutat försöka. Kanske är rätt åt mig.
Och nu har jag förlorat allt.
"Ha ha ha där går hon som inte har något kvar."
Kommentarer
Tåbbe
Milla... Det låter som du behöver skaffa dig en snäll kille som bryr sig om dig! Trist o se att du mår dåligt, det vill jag ju inte.
Kram
lajna
mina önskningar blir heller aldrig sanna. och jag är seriös nu. livet är bara fullt av en massa skit i tell you!
Trackback
