Champion?
"You never can admit the truth
Trying to laugh it off
You say I'm a silly girl
But you just don't understand"
Dålig dag. Börjar dåligt, innehållet var dåligt och den kommer antagligen sluta dåligt. Bakis, trött, ont i huvudet. Ensam, ledsen, arg. Ny månad - ny Milla!? Nej absolut inte. Samma Milla oavsett månad och det kommer alltid vara samma Milla. Vill säga att jag är star och jag klarar av det här. Vill ju kunna säga att det aldrig har hänt, att jag är samma människa som för x antal år sen. Mycket jag vill. Verkligen. Så himla mycket. Men det är nästan mer jag inte vill och som vanligt så tar det negativa över det positiva. Vet inte vad jag ska skylla på, eller vem? Det är knappast rättvist att skylla ifrån sig sådär. Fast det får mig att må bättre. I alla fall lite. Så nu är det höstens fel. Jag hatar hösten och jag hatar att jag är så fruktansvärt ensam. Jag har faktiskt aldrig känt mig lika ensam i hela mitt liv. Även om det är folk omkring mig så, ja det är precis vad dom är. Dom är runt omkring mig, inget mer. Inte vid mig, med mig, i mig. Runt om mig. Känner mig som björnen i "björnen sover" leken. Jag ligger där ensam i mitten medans alla går runt mig och provocerar mig tills jag får tillåtelse att jaga dom, och då springer dom iväg illa kvickt.
Puss
Trying to laugh it off
You say I'm a silly girl
But you just don't understand"
Dålig dag. Börjar dåligt, innehållet var dåligt och den kommer antagligen sluta dåligt. Bakis, trött, ont i huvudet. Ensam, ledsen, arg. Ny månad - ny Milla!? Nej absolut inte. Samma Milla oavsett månad och det kommer alltid vara samma Milla. Vill säga att jag är star och jag klarar av det här. Vill ju kunna säga att det aldrig har hänt, att jag är samma människa som för x antal år sen. Mycket jag vill. Verkligen. Så himla mycket. Men det är nästan mer jag inte vill och som vanligt så tar det negativa över det positiva. Vet inte vad jag ska skylla på, eller vem? Det är knappast rättvist att skylla ifrån sig sådär. Fast det får mig att må bättre. I alla fall lite. Så nu är det höstens fel. Jag hatar hösten och jag hatar att jag är så fruktansvärt ensam. Jag har faktiskt aldrig känt mig lika ensam i hela mitt liv. Även om det är folk omkring mig så, ja det är precis vad dom är. Dom är runt omkring mig, inget mer. Inte vid mig, med mig, i mig. Runt om mig. Känner mig som björnen i "björnen sover" leken. Jag ligger där ensam i mitten medans alla går runt mig och provocerar mig tills jag får tillåtelse att jaga dom, och då springer dom iväg illa kvickt.
Puss
Kommentarer
Trackback
