I'm sorry when you need it

Usch vilken hemsk dröm jag hade inatt. Jag kan inte släppa den ens nu heller. Fy den var inte kul så jag ska gå och kolla upp i verkligheten om det kan ha någon koppling. Jag är jättetrött, det kändes som att jag levde i min dröm, som att den var verkligheten, som om att jag inte sovit något alls.
Jag har fått mitt lösenord till bostadsförmedlingens hemsida. Jag vet att jag är vääldigt långt bak i kön och jag vet att chansen är ytterst liten att jag faktiskt skulle kunna få något men jag vill så gärna att det gör ont i hela kroppen. Jag vill bara vara ensam. Och det gör så ont att jag inte kommer få vara det på en väldigt lång tid. Jag vill verkligen ända ut i fingertopparna flytta. Jag skulle kunna flytta vart som helst bara för att få vara ensam.
Igår var jag ute hur länge som helst på promenader hit och promenader dit. Hjälp vad jag gick runt och det var så kallt att mitt sår på mitt finger fick sprickor.

I realized i'm the one to blame for everything
I fell in love with my hands today
for the first time i realized they could make a change


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

miiillla

Om hundra år är allting glömt

RSS 2.0