Jag är jättetrött. Jag känner mig helt förstörd. Var och pratade med den där människan idag också. Nu är det gjort och hon var extremt jobbig. Men det kändes som alla ville att jag skulle dit. Familjen, vänner, pojkvännen. Alla sa att det vore bra och att jag borde prova. Det måste ju vara något som är fel, annars skulle de aldrig säga så.
Jag behöver bara någon som frågar hur jag mår ibland, som frågar på riktigt och som bryr sig på riktigt. Jag behöver ingen utomstående som ska lyssna som antagligen inte bryr sig överhuvudtaget. Någon som inte kommer komma ihåg mig till nästa gång utan måste kolla i sina papper om vem jag nu var och juste, det var hon som hade problem med sin ilska och sina påhittade historier. Här kommer hon igen...
Jag vet redan vad problemen är så jag fattar inte vad det är hon ska göra. Reda ut dom åt mig? Ja, vårsågod och försök gumman, du kommer aldrig lyckas.
Jag har kommit på hur jag lyckas ta mig framåt iaf. Just nu är det Londonresan vi ska göra i april. 14e april för att vara mer exakt. London har alla butiker som jag älskar. Fick höra att de har Victora's secret där, och ett 8 våningar TOPSHOP! Åååååååååh! :)
Jag minns efter Danmarkresan, när vi såg kent, att jag kände mig helt tung i hela kroppen. Det var liksom inget som fick mig att gå framåt, inget som fick mig att kämpa. Men nu har jag det igen! London, studenten, kanske utomlands i sommar också! Hoppas hoppas! Annars får jag köpa mig massa nya saker för utomlandspengarna. Eller helt enkelt spara pengarna så jag kan flytta hemifrån snart. Jag håller på att bli tokig. Jag vill bara bli lämnad ensam. Helt ensam, solo, alone. Jag vet att folk finns där för mig men jag vill vara ensam. Men det går inte om jag bor hemma för det är alltid folk här. Alltid någon som ska prata med mig, vilken man såklart måste om man bor ihop. Därför vill jag inte bo ihop. ENSAM!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! När jag får veta att jag ska flytta kommer jag ta tag i dagarna och dra dom framåt fortare än någonsin. Sen behöver jag inget mer att se fram emot, förutom kanske en liten vovve. Men det kommer att komma så småning om. Då har jag ett eget ställe, med sällskap men som kommer låta mig vara ensam ändå. Någon att komma hem till på dagarna. Något att se fram emot.

Ensam