Med hjärta, kropp och själ
Nu kommer en till text bara för att...
Jag vet att jag tjatar om låten men texten är för underbar.
Ta del av kent - mannen i den vita hatten.
Än finns det tusentals tårar kvar
De var dina att ge vemsomhelst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken du har
Så be aldrig om ursäkt igen
Jag minns allt, som naglarna mot glas
Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt
Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagande blick att det känns
Och snart finns det inga tårar kvar
De var våra att ge vemsomhelst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken vi har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen sätter du själv dina gränser
Den där pojken jag aldrig kände
Som gick på gator jag aldrig såg
Och tänkte tankar jag aldrig tänkte
Under ett tunt och flygigt hår
Och alla känslor slog och sprängde
Hela vardagen full med hål
I en tid då inget hände
I en stad som alltid sov
Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön
Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö
Jag är 40 år från döden
enligt dagens statistik
Det är en rogivande tanke
att vi har så ont om tid
Och jag har svårt att visa känslor
när det inte gäller oss
Och tiden krossar mjukt ditt motstånd
Det kommer smälta bort som snö
Tills du slår din käpp mot muren,
som du reste kring din ö
Och alla dina vänner och hela din familj
Dom går med stormsteg mot den dagen
då de inte längre finns
Och hon som stirrar ut från spegeln
Det kan väl inte vara Jag?
När blev jag så ful & trött & gammal
så ensam, feg och svag
Och när man hatar den man blivit
Och man föraktar den man var
Så finns det ingen Gud i världen
Som kan ge dig något svar
Jag hatar allt jag nånsin sagt
Och jag hatar den jag blivit
när jag trott att jag haft makt
Jag hatar klyschorna jag spridit
på sång och dans och sprit
Man kanske borde ta sitt liv nu
För älskling vi ska alla en gång dö
Jag vet att jag tjatar om låten men texten är för underbar.
Ta del av kent - mannen i den vita hatten.
Än finns det tusentals tårar kvar
De var dina att ge vemsomhelst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken du har
Så be aldrig om ursäkt igen
Jag minns allt, som naglarna mot glas
Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt
Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagande blick att det känns
Och snart finns det inga tårar kvar
De var våra att ge vemsomhelst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken vi har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen sätter du själv dina gränser
Den där pojken jag aldrig kände
Som gick på gator jag aldrig såg
Och tänkte tankar jag aldrig tänkte
Under ett tunt och flygigt hår
Och alla känslor slog och sprängde
Hela vardagen full med hål
I en tid då inget hände
I en stad som alltid sov
Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön
Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö
Jag är 40 år från döden
enligt dagens statistik
Det är en rogivande tanke
att vi har så ont om tid
Och jag har svårt att visa känslor
när det inte gäller oss
Och tiden krossar mjukt ditt motstånd
Det kommer smälta bort som snö
Tills du slår din käpp mot muren,
som du reste kring din ö
Och alla dina vänner och hela din familj
Dom går med stormsteg mot den dagen
då de inte längre finns
Och hon som stirrar ut från spegeln
Det kan väl inte vara Jag?
När blev jag så ful & trött & gammal
så ensam, feg och svag
Och när man hatar den man blivit
Och man föraktar den man var
Så finns det ingen Gud i världen
Som kan ge dig något svar
Jag hatar allt jag nånsin sagt
Och jag hatar den jag blivit
när jag trott att jag haft makt
Jag hatar klyschorna jag spridit
på sång och dans och sprit
Man kanske borde ta sitt liv nu
För älskling vi ska alla en gång dö
Kommentarer
Trackback
