Och sist, men INTE minst...
...en stor applåd för mitt så kallade liv!!!
Tack så mycket till mig själv som låter andra få mig att känna mig totalt tillplattad! Riktigt stort bamsetack till mig själv för att jag alltid måste ge liiite för mycket än vad jag borde!
Satan i gatan
Meeeeeeeeeen.... Nu gör det inte lika ont längre!! TJOHOOO, äntligen! Hur tänker livet egentligen???
PUSS
